En otroligt hård helg har passerat, äntligen. Det är måndag och dödslängtan är här som alla andra måndagar. Kanske lite mer påtaglig idag dock.
Följande har hänt:
Fredagen börjar med att en förkylning har hoppat på mej. Helt slut och risig kommer jag försent till jobbet. Håller en dragning inför min avdelning om ett projekt jag kör. Gick mindre bra, men det gick. Sen var det äntligen dags för jullunch hos en leverantör, riktigt fint. Mycket folk, riktigt mycket folk. Och vad händer i detta minglet, jo göteborgare som jag är så hittar jag ännu en götebrogare som är lika vilsen som jag i östergötland. Vi göteborgare hittar varnadra överallt, vi känner det på oss liksom.
Jullunchen över, mät som aldrig förr skall jag nu hitta en lite julklapp till kvällens julklappsspel. En farra vin blev det. Otippat!
Förberedelser inför festen började och min feber började stiga, jag vek av hem och tryckte i mej ett par iprem. Eller heter det ipren?
Hur som helst det gjorde att jag piggnade till och kläde mej för fest och anslöt mej till resten av festkomittén. Glöggen värmdes och lekar förberedes. Så här långt är det kanon.
Middagen severas allt eftersom och nu ställs snapsen fram. På min halva hamnar O.P. Den yngre generationen på bygget hamnade på min sida av bordet också. Flaskan tömdes snabbt, och en skåne dök upp. Efter middag och julklappsspel, var det dags att visa att jag var gud på Guitar Hero, men det var jag inte. Träffade inte en ton rätt tror jag. "Det här var svårt" var tydligen min kommentar efter detta.
Jag kasstade mej in i en disskution som jag inte hade med att göra, och under detta samtal blir det svart. Har ett mycket vagt minne av att jag hamnde på krogen efter detta. Det hade jag mycket riktigt gjort enligt en kollega.
Idag hade jag lite visste som sagt inte vad som sas under samtalet. Min boss var inblandad i detta och han hade haft ett samtal med en medarbetare idag. Jag tror jag klarade mej, har träffat alla och ingen verkar ha någonting otalat med mej vad jag kan se. Mycket bra det....
Annars var det feber och förjylt hela helgen. Nu är det äntligen dags att dra sej hemmåt, tyvärr blir de väl inte att man kan lägga sej på soffan, allting nånting man måste göra när frugan är hemma. Förjävligt att man aldrig kan få lugn å ro, haha ;) Nej då så illa är det inte.
Magen är tjock hos tjejen, och varje kväll är det boxningsmatch, en match som jag uppskattar mer en tjejen :) Sjukt bra är det. 3 månader kvar nu bara, sen är jag far till ett barn, mycket sjukt.
Hejsan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar